Adventsmys.

Ja, i helgen har vi ju faktiskt ägnat oss åt sånt som hade varit värt att rapportera om här.

Men liksom varje gång vi gör något så glöms kameran hemma och ingenting förevigas.

I lördags smög mamman upp tidigt och ställde sig i köket och slet fram allt adventspynt. Och det är inte lite när man är en julfanatiker.

Så där stod jag i köket i mörkret, lyssnade på jullåtar, strök julgardiner och storbölade för att det var så fint med jul, och dessutom Simons första jul, tänk att jul kunde bli ännu härligare än det redan var!

Jag gråter för så mycket när jag är gravid. För några veckor sedan grät jag när nyheterna visade ett reportage om att björnarna på Skansen gick i ide.

Plötsligt tycker jag bara att allt är så himla fint.

Sen åkte vi hem till moster Ellinor, där hade stora sällskapet slutit upp för att träffa lilla, lilla Edith ( http://familjebegrepp.blogspot.com/ ) hon var det pyttigaste minsta lilla bäbis jag sett!

Att hon vägde lika mycket (lite) som Simon gjorde när han var en hel månad gjorde ingen skillnad, hon var så oerhört pytteliten. Kan inte förstå hur Simon kan ha varit så liten, det kommer inte jag ihåg.

Edith visade sig från sin bästa sida, och sov medans vi krigade om vem som skulle hålla.

Raymond var den mysigaste hållaren (hävdar jag helt opartiskt) han njöt nog av att bära runt på en så liten skrutt igen, och minnas.

Han är som en ny Stefan Bengts. Ska jag utveckla det så är Stefan den mest bäbis och gravidmage kära karl jag vet. Han ser liksom lycklig ut ända in i själen av att klappa gravidmage och hålla nyfödingar. Raymond följer samma spår.

Kvällen ägnades självklart åt att njuta av "Tomten är far till alla barnen", bästa filmen genom tiderna.

Sen på söndag var vi upp en vända på skyltsöndag här i Bjurs, betalade pengar för att göra en krans. Men så blev det också en förbannat fin krans, den ska upp på ytterdörren bara vi får tid..

Sen åkte vi till Simons gammelfarmor och hälsade på. Som vanligt massor av hembakat fika och mys i soffan.

Nåväl, här är de bilder (hemifrån) som vi har att bjuda på. Håll tillgodo.

Crimson låter inte Simon vara ifred. Han söker upp honom hela, hela tiden.

Och när Simon slutar slå honom i huvudet (med hård plastleksak) eller tugga honom på svansen, då sträcker Crimson ut tassen och sätter den mot Simons hand, för att säga "snälla sluta inte än.."

Den som spar han har. En bjursing låter inte mat förgås ;-)

"Det här kan vi använda igen!"

Glada killen!