Och förutom att borsta tänderna hemma i badrumnmet har vi spenderat dagen på akuten.
Mammis har haft migrän (or something like it) i två dygn i sträck. En ständig dunkade värk på höger sida, och när jag rest mig upp, om än hur sakta och försiktigt som helst, som ett basebollträ mot skallen, blixtar och dunder.
Men allt var bra, och röntga mig vill de inte göra i onödan såklart, men om det fortsätter kan det bli aktuellt.
Men ett EKG fick jag göra, det tyckte jag var high-tech.
Och sen alla andra möjliga tester, blodprover, blodtryck, urinprov och diverse motorikövningar.
Mormor hade för övrigt varit stolt om hon varit med och sett att mammis plockade ut infarten hon fått i armvecket själv, när hon tröttnat på att vänta på att någon uska skulle få tid över.
Sen åkte vi hem och mammis låg i soffan och grät återigen några glädjertårar över att det är jul snart. Simons första jul.
Helst av allt vill man ge honom all världens lycka och kärlek, eller ett vaccin mot allt farligt och all olycka i världen. Man vill ge honom en garanterat smärtfri framtid, eftersom tanken på något annat smärtar i hjärtat.
Men det enda han får är lite badleksaker och kläder. Och kärlek, ändlöst med sådan.
Jag anade aldrig hur hejdlöst förälskad jag skulle bli när jag fick barn.
Och imorgon går vi in i vecka 15 i graviditeten. Som sagt, det tar sig.
Det slår mig ibland hur mycket mindre tid man har för tankar om graviditeten och bäbisen i magen än vad man hade med första barnet. Men vi längtar tills rutin-ultraljudet i januari, då kanske man får en chock
-"shit, det bor en alien i min mage!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar