Arg som ett bi..

.. kan man bli om man tvingas krypträna på golvet.


Men allvarligt talat, nu har vi varit på samma utvecklingsnivå (stå i krypställning utan att kunna ta sig någonstans) JÄTTELÄNGE, säkert 3-4 månader.

Vilda mamman börjar bli otålig, det vore ju himla praktiskt om Simon kunde ta sig fram på något vis för egen maskin innan han blir storebror ;-)
Simon skyndar långsamt och satsar på att peka ut norra Europas alla lampor innan han lär sig krypa, åla, hasa eller gå. För att peka ut lampor, det är han en hejjare på!


Vi anar att den arma fadern blivit påverkad av den rosa mössan, för idag hade han klätt sin son i rosa strumpbyxor.
Att det står "little princess" på verkar spela mindre roll?



När Simon låg i magen var jag (mamman) ju så övertygad om att jag skulle gå över tiden så 12 timmars regelbundna värkar i vecka 36 inte ens fick mig att reagera tillräckligt mycket för att ens ringa barnmorskan och rådfråga, jag var ju så säker på att det var låång tid kvar så det oroade mig inte alls.

När vattnet sedan gick i vecka 38+3, 10 dagar INNAN beräknat var vi nog lika förvånade både jag och Raymond (som blivit hjärntvättad av mig och var lika övertygad han med om att vi skulle gå över), trots att jag då haft förvärkar i 36 timmar i sträck.

Den här gången är jag ju så övertygad om motsatsen, att den här ungen kommer ut ännu tidigare, så varje dag går jag och känner efter, överanalyserar och oroar mig för att barnet ska komma redan nu.
Vecka 28 är iofs ingen katastrofvecka att födas i, överlevnandsgraden är väldigt hög, men att bli liggande på sjukhuset i några månader med prematur bäbis lockar INTE.
Dessutom gillar jag ju att vara höggravid.

Att läsa på för mycket om graviditet, förlossning och komplikationer är inte nyttigt.
Minsta lilla ont under revbensbågen och jag ritar ut en röd tråd från leverproblem - havandeskapsförgiftning till för tidig förlossning och prematur bäbis i mitt sinne.
Tur att jag ska till barnmorskan nästa vecka och kolla alla värden.

Trots detta tickar dagarna in, veckorna går, och vi kommer närmare och närmare en fullgången bäbis.
Ska jag tänka lite realistiskt så tror jag att jag är gravid i ganska exakt 10 veckor till.
Raymond tror att Ellen kommer den 1:a juni, själv tror jag någon gång mellan 22:a och 29:e maj.

Hon kommer säkert inte före midsommar till slut.