Någon hade tydligen lurat i Simon att det var 1-års gräns på att ta sig framåt för egen maskin.
Igår, dagen efter sin 1-årsdag, ålade han på ett självklart och enkelt sätt runt i sin lekpöl. Army-style, på knän och armbågar.
Senare på kvällen gick han runt med gräsklipparen som han fick av sin ena moster i födelsedagspresent (se bild i föregående inlägg) och plötsligt gick han över golvet med gräsklipparen släpandes vid sin sida och till sist bakom sig.
Gräsklipparen är ju i plast, den väger således ingenting och utgör inte något bra stöd, men sålänge han hade den i handen trodde han att han hade stöd nog för att våga sig iväg på egen hand.
När det gäller att ramla omkull har han dock en riktigt dålig teknik.
Istället för att sätta sig på rumpan faller han spikrak, med stela ben, som en fura baklänges.
Man får alltså passa honom noga för att undvika allt för många slag mot bakhuvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar