Utvecklingssprång.

Den här månaden har utan tvekan varit den som Simon utvecklats mest i hitills i sitt liv.
Han har lärt sig åla, krypa, resa sig mot möbler och massor av andra mindre saker.
Han har även lärt sig att man får som man vill om man skriker "mamma!"

Vilda mamman har nu bara en dryg vecka kvar tills hon är lika långt gången i graviditeten som hon var förra gången innan Simon föddes. Det är tungt nu, nästan omänskligt. Orken är körd i botten och vi släpar oss genom dagarna som om vi vägde ett halvt ton, hur kan en kropp kännas så tung?
Simon samarbetar hyggligt trots allt, men åh vad jag känner mig redo att bli av med magen nu!

Efter en kontroll inne på förlossningen visade det sig att min livmodertapp var 1,5 cm lång (ska bli 0) och var öppen 2 cm (ska bli 10.) Så hoppet om att lillasyster ska komma snart lever.

Några bilder och en film kommer här.

Finbesök av kusinerna från Sundsvall.

(herregud vilken underlig vinkel, den där affischen är inte sned i verkligheten..)

Visar upp Tindras valpar.


Morgontvagning.