Mera bad och mys.

Simon och farfar badar i Mörttjärn.


Påväg hem från badet..


Nu kan man sätta upp Simons lilla hockeyfrilla i en hästsvans. Urgulligt tycker mamman, men fadern propsade på att snodden skulle ur när vi skulle på affären..


Ellens hobby.



Lägesrapport:
Simon är nu 14,5 månad. Vi väntar fortfarande på att han ska "ta steget" och börja gå.
Han skulle kunna, om han bara vågade prova. Men det är nog nära nu. Han går och håller sig i saker hela dagarna, kan släppa taget, sätta sig på huk och plocka upp saker och resa sig för att hålla i sig igen. Han har strålande balans, står upp utan att hålla i sig i något, vrider sig runt, tittar omkring sig, går några steg mellan saker eller personer, men inte fullt ut.
Även talet skyndar han långsamt med, han är nog mer av en tänkare..
Vi har tyckt oss urskilja "katt", "hästen", "hej" och så.
"Mamma" brukas flitigt, oftast med hög och ilsken stämma, men inte som namn på mig, utan det betyder "låt mig få som jag vill NU annars blir jag förbannad".
Men oftast snackar han "simonska" och gestikulerar. Simonska är ett ganska tydligt och lättförstått språk, om än inte officiellt.
Och även om han varken går eller pratar särskillt bra så tänker jag ofta "herregud vad han kan mycket!"
Det känns som att han kan allt utom just dessa två saker.
Simon är också väldigt mysig, kramig och pussig. Hans lillasyster får mycket mys under en dag.

Ellen är nu 1,5 månad. Hon är en nöjd och "lätt" bäbis. Hon är lätt att åka iväg med. Ellen sover och äter och är nöjd resten av tiden.
Hon äter mer sällan än Simon, men har liksom honom några intensiva timmar på kvällen där hon vill äta. Då är det nästan omöjligt att lämna soffan några timmar. Hon sträckammar.
I gengäld sover hon minst 6-7 timmar sen för natten innan hon behöver äta igen. Matmaskinerna hänger dock inte med i Ellens oregelbundenhet utan måste mjölkas ur varje morgon då de är överfulla, detta har resulterat i en frys full med mjölk.
Hur vi ska bli av med all mjölk vet jag inte eftersom Ellen får kväljningar av allt vad plast heter..
Napp funkar inte alls, hon hulkar direkt. Lika med amningsnapp som vi försökte med under en intensivamning, hulkningar direkt.
Så hur vi ska lyckas lura i damen nappflaska vet jag inte, och grämer mig lite över.
Det hade ju varit fint om Raymond haft möjlighet att mata Ellen längre fram om jag vill/behöver åka någonstans utan henne.

Vilda mamman tycker hittills att livet flyter på bättre än förväntat. Att ha två barn så tätt är iaf mycket enklare än att ha en och vara gravid med nästa, det var tungt.
Men nu när kroppen och orken börjar komma tillbaka flyter det på, tempot är förvisso stundvis högt!
Men allt som oftast är det bara härligt. Jag älskar att vara mamma, det är nog det arbete som passar mig bäst i livet, undrar hur länge man kan göra karriär i det yrket? ;-)