Kolt!

Hur kunde kolten gå ur mode egentligen?

Jag snöar ju gärna in på saker lätt extremt i perioder, just nu är jag helt insnöad på tunika och byxor/tights/strumpbyxor, det är så fint på små barn!


Nu får små pojkar inte gå i kolt, det är för tjejigt. Jag skiter i det.
Simon är pojke för att han har snopp, inte för att han har kläder från pojkavdelningen.

Lättnaden jag känner över att ha kommit till denna insikt är enorm! När Simon föddes tordes jag nästan inte köpa det där jättefina mjukisdjuret på Åhléns för att det råkade vara rosa.
Pojksaker/flicksaker-tänket begränsade mig absolut. Underligt med tanke på att mina egna intressen genom åren knappast gått mot det traditionellt flickiga (skoter och älgjakt/jakthundar är väl det som tagit största plats under min uppväxt. För att inte förglömma horderna av senare sönderkörda bilbanor som passerat mitt barnrumsgolv..)

Men så väcktes tanken förra vintern, i och med den där fina rosa och orangea mössan.. Är det inte bara dumt att jag inte kan klä mitt barn i det jag vill bara för att han råkar ha "fel" kön? Och, jo, det är det.
Efter det har tanken såklart utvecklats ännu mer och nu minns jag inte ens mina egna tidigare argument, troligtvis pga att dom var så dåligt underbyggda. Vadå pojkar kan inte ha rosa "bara för att det är så"? Jätteologiskt ju.

Nu klär jag mina barn i det jag tycker är snyggt. Det är en befrielse att ha det som det enda kriteriet!
Så hörni, sätt inte kaffet i vrångstrupen om ni ser Simon klädd i tunika och tights, hans förfäder som föddes i början på förra seklet hade det troligtvis dom också ;-)
Simon Lejonhjärta liksom.


Och när vi ändå pratar barnkläder så fyndade jag en Molotröja igår när vi var till stan och handlade julklappar. Finns det något som gör den här mamman lycklig så är det märkeskläder till Lindexpris ;-)

Barnkläder överlag är en last jag har. Men barnkläder på rea är nog värst!