Vi känner inte en tillstymmelse till tand heller, det är oftast lättare att hantera bäbisgnäll om man vet varför barnet är missnöjt tycker jag.
Men nu hoppas jag att vi fått svaret, på lördagkvällen fick vi höra hennes första nyanserade joller -"aap ap ap", och idag har det fortsatt ba ba ba och ap ap ap, och fusioner av dem båda.
Nya färdigheter kan ju ofta föranledas av en kort periods missnöje. Klart man kan bli lite osäker och behöver extra stöttning när man ska prova något nytt och okänt :-)
Annars förutom att gnälla har vi julstökat lite.
Vårat lilla söta pepparkakshus.
Den här (och en till likadan) hade jag tänkt hänga upp någonstans, men vet inte vart än..
Ellen är världens nöjdaste sjalbarn, det finns ingen bättre metod om man vill ha ett nöjt barn, hon kan sitta där i timmar utan att säga ett pip, jag vågar knappt tänka på hur det vore att ha barn utan sjal, går det ens?
Och på torsdag är jag inbjuden till mvc för att föreläsa för gravida igen, gud så kul!
Vet inte vad Raymond ville säga med den här bilden..
Sötaste Simonsson!
Ellen äter.
På sista filmen visar hon varför hon hitills aldrig satt något i halsen, eftersom hon själv kontrollerar vad hon får i sig så känner hon direkt när en bit är för stor och matar ut den igen. Men sötast är nog slutet på film # 1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar