Update, lite om nu.

Ellen är snart 8 månader, Simon snart 21 månader (blir det va?) och mamman tänker skriva en lägesrapport.

Ellen
Ellen är i en fortsatt blyg period, det har hon varit ett tag nu. Det räcker i princip med att någon tilltalar henne för att hon ska brista ut i hjärtskärande "rädda mig från vargen"-skrik.
Ellen äter med god aptit det hon kan få i sig. Hennes öga-hand-mun koordination är superb. Hon äter det mesta.

Amningen går så lätt nu, undrar varför så många slutar amma vid den här tiden? Det är ju nu det är lättast. Visserligen lade sig damen till med att suprise-bitas med sina två vassa gaddar i underkäken förra veckan, och det gjorde ju amningen lite.. spännande. När som helst slog rävsaxen igen.
Men det verkar ha gått över nu, och bröstvårtorna sitter väl kvar ungefär där dom ska, så vi kör på.

Sömnen är hygglig, inte mer inte mindre.
Hon har haft svårt med insomningen inför nattsömnen nu ett par kvällar, gråter och kämpar emot vid bröstet, där hon brukat somna. Så nu får Raymond göra en insats och sjala henne till sömns.
Vid jul fick vi en till vävd bärsjal av moster Karin. Den är Barbie-rosa och Raymonds nya bästis, han gillar den skarpt och bär numer oftast i den. Jag bär fortfarande helst i trikåsjalen.
Ellen äter fortfarande på nätterna, hur ofta har jag ingen aning om. Nu börjar vi bli så rutinerade på våra liggande nattamningar så jag fullkomligt missar att hon äter ibland tror jag? Hittade ett litet litet sugmärke på ena bröstet idag, efter att Ellen missat själva målet i nattmörkret..

Ellen har nu senaste dagarna börjat "sittdansa", hon sitter alltså och studsar i takt med musik eller sånger. Jag och Raymond letade igår kväll efter låtar som kunde framkalla lite spontandans från Ellens håll och i genomgången av låtar med taktfast beat fastnade ungen helt uppenbart för Blümchen-låten "Heut ist mein tag", som Raymond bruka driva (?) om att han gillar. Ska se om jag lyckas filma henne när hon dansar till den ;-)

Ellen har öven intagit krypposition ett par gånger som hastigast, men ligger fortfarande kvar där man lägger henne. Men hon har inte samma "ge upp och få ett utbrott"-mentalitet som Simon i samma ålder, utan jag tycker mig se att hon faktiskt försöker ta sig framåt, så det känns som att hon nog kommer ta sig framåt tidigare än Simon gjorde (vid 1 år och 1 dag).

Simon
Simon är i en riktig upptäckar och inlärningsperiod. Han är så fantastiskt vetgirig nu! Han strävar verkligen efter att lära sig allt nu.

Och trots att han brukar väldigt få ord så märks det att han "samlar" på ord.
Någon gång per dag fastnar han i en loop där det lilla fingret pekar ut ett gäng olika saker igen och igen och igen, och kräver att man ska berätta vad sakerna som blir utpekade heter.
Han berättar ofta vad olika saker har för ljud eller rörelsemönster, tex gnäggar, skäller, bäar, muar, brummar, flyger med handen, tuffar fram som ett tåg med armen osv.
Orden är få, och ibland svåra att detektera, det är mest "katt" fortfarande, och så slinker det in något ord här och där lite snabbt, så vi vet aldrig om det var medvetet eller bara råkade hamna där.
Men han tar det, som med allt annat i utvecklingen, lugnt även med språket.

Motoriskt är han en apa, en klätterapa. Han är mer högt än lågt. Han klättrar upp på allt, och försöker vi göra så att han inte kan klättra upp på saker så tar det inte lång tid innan han börjar felsöka och hittar en lösning.

Simon börjar nu leka symbollekar mer och mer. Han lekar att han matar och nattar sin lilla kanin med tillhörande nappflaska. Och även andra gosedjur släpas runt för placering lite här och var, och en stunds lek.
Simon älskar nu att få hjälpa till, han vill gärna göra det vi gör. På sitt egna lilla sätt såklart. Skalar jag potatis omgrupperar han gärna i diskhon sålänge..

Simon är inne i en väldigt kramig period, han vill gärna visa sin kärlek med att dela ut pussar och kramar till hela familjen, mamma, far, Ellen, gosekaninen, hundarna ja, hela familjen helt enkelt.
Ett stort intresse är även att få mamman och far att pussas, då gnuttrar han så där skönt längst ner i magen av skratt.

Simon har nyligen haft en matstrejkande period då han knappt velat äta.
Det släppte helt när Simons gudfar Christer och sonen Einar (3,5) var här och Simon såg Einar äta.
Nu äter han som aldrig förr, han fullständigt mölar i sig mat. Och låter hela tiden "Mmmmm-mmm!" under tiden en uppskattad måltid intas.

Mamman


Mamman har mer ont i sitt bäcken än vad hon vill erkänna för sig själv. Efter att ha halkat till under en långpromenad på 11 km i måndags var hon igår att jämställa med när hon varit som värst under graviditeterna.
När mitt bäcken är som värst, då fungerar inte mina ben. Det låser sig, ofta mitt i ett steg och så blir jag liksom stående där. Att resa sig från sittande/liggande är så nära omöjligt som det kan bli utan att bli just omöjligt och smärtan i bäcken, svanskota och höfter är hemsk.
Jag börjar ana att mitt liv nog kommer att se ut så här nu. Blir jag fortfarande såhär dålig efter 8 månader kommer det nog aldrig bli helt bra. Men sålänge jag kan gå i skogen så nöjer jag mig som det är nu, smärtstillande och foglossningsbältet kan göra det hanterbart.

Till helgen tänker mamman busa. I halva mitt liv har jag varit långhårig nu, men på lördag ryker skiten!
Eller ja, halvvägs ner på ryggen blir nog en bra längd.
Gud vad mammigt, att klippa av sig håret för att man ändå inte har tid att borsta sig ;-)

Och Raymond då? Jo, han gör väl det han gör varje år när grävsäsongen tar slut och han får gå hem i väntan på våren. Får överslag på att vara hemma utan att jobba så han blir rastlös och skapar listor med 300 små projekt som måste göras på huset/gården och så kutar han runt och fixar hela dagarna.


Tog ni er igenom det där? Nej, trodde väl inte det ;-)

Några bilder från i lördags.



MysEllen.


Hjälper mormor som syr en pyjamas till kaninen.