Ja, får man det?
Simon går inte att samexistera med just nu.
Han sover inte, inatt tyckte han att natten var slut klockan 23.30. Och han kan inte tänka sig att vara vaken själv, utan hans mamma ska vara vaken dygnet runt med honom.
Men det värsta är väl hans humör. Det är omöjligt att ta med honom ut på något, har testat öppna förskolan på Elsborg två gånger, och ångrat mig båda gångerna och har nu bestämt mig för att aldrig mer utsätta mig och alla andras barn för det.
Han VRÅLAR samtidigt som han försöker slå ihjäl så många barn han kommer åt, kända som helt okända.
Han får utbrott i stil med: jag sätter på honom mössan, han får ett utbrott, slänger mössan och sitter sen och pekar och vill ha tillbaka den, fortfarande lika vrålande, får tillbaka den men slänger den och vrålar efter den igen. Han går inte att få nöjd helt enkelt, det spelar ingen roll vad man gör, han är hysteriskt arg.
Till och med öppna förskolans personal har bett oss ta bort honom eftersom han förstör sång och sagostunder för alla andra barn.
Att han dessutom inte äter något alls påverkar ju också hans humör. En bra dag äter han följande: slickar smöret av en smörgås, äter kanske (men troligtvis inte..) en köttbulle tex till lunch, och lite ketchup som han äter med fingret, liknande mängd mat till middag. Och sen äter han lite havregrynsgröt till kvällen, då utsvulten. Idag har han hitills ätit en halv banan och jag räknar inte med att få i honom något mer innan middag.
Och det enda jag ser andras barn i samma ålder göra är att gå lugnt omkring, tindra med ögonen och säga "ja mamma" med ett leende. Dom är tamigfan som små änglar allihopa! Allihopa utom mitt barn.
Vad gör jag för fel?
Snälla säg att det är en fas, och att den går över. Jag behöver höra det för att orka.
DU gör absolut inget fel, du har både kunskapen, viljan och ambitionen att göra det bästa för dina barn. Han är inne i en utvecklingsfas han helt enkelt inte kan hantera. Önskar jag hade mera tid att kunna avlasta dej med, för han var ju inte så då jag var där. Han vill ju så oerhört mycket och har ännu inte förmågan att få oss andra att förstå vad det verkligen är han vill och då blir han både förbannat och ledsen. Det där med maten är ju ett kapitel för sej, men äter han inte gröt om du gör den tidigare på dagen i stället? Sovstörningen är oxå en sån där tillfällig nyck, som kommer att gå över. Tycker synd om dej som har det så tungt, hör av mej när jag kan komma och avlasta dej, så du får brejka lite och då kanske det är bra om jag får ägna mej enbart åt Pysen och du och lillungen åker nånstans.
SvaraRaderaJag önskar att jag oxå kan hjälpa dig någon dag. <3
SvaraRaderaMan får försöka komma ihåg att Simon inte gör såhär för att vara elak. Han lär sig ju massor just nu och har det säkert jättejobbigt.
Puss på er!
Förresten är du en supermamma!!
SvaraRaderaVille bara fortsätta på föregående kommentar... Om du inte har märkt det redan så är ju du värsta supermorsan som vi andra vänder oss till för att få råd och stöd!! Och så fort vi bråkar med vårt ENDA barn tänker jag hur fasen fixar Ullis detta som har TVÅ! Jo med super-duper-ullis styrkan som jag alltid varit så avis på!
SvaraRaderaBamse kramar
Jaså, vi har samma pappa till våra barn hör jag. Eller samma problem åtminstone ;-)
SvaraRaderaDet där med att de skriker för allt oavsett hur man gör får man väl kalla trots. Då bestämmer du bara att "Okej, då blir det ingen mössa" och så håller du fast vid det, eller vad bråket nu handlar om. Jättelätt, varje gång.. hrm. Nej, men allvarligt så är det något sånt man ska göra. Det handlar ju om att sätta gränser för barnet så att det inte alltid måste tänka själv och besluta själv. De är inte så stora ännu och kan behöva "vägledning".
M&V äter också skitdåligt. Frukost kan vara lite ost och smör. Mackan blir kvar. Men Simon äter inte välling va? Det gör ju mina och det är väl det enda de faktiskt äter upp varje gång. Känns bra att de får i sig något åtminstone.