måndag 25 februari 2013

Mitt barn är ett geni.

Åker bil. Plötsligt börjar Simon säga "toa kuä, toa kuä!"
Varpå vi inte fattar nånting, men Simon fortsätter envisas med "toa kuä".
Vi inser att vi nyss åkt förbi OK/Q8 och Simon kände igen stora Q.
Vårat lilla geni.
Han är helt ljuvlig nu för tiden, så lätt att leva med. Man går mest runt och är stolt över honom hela tiden. Det här hade jag aldrig trott om någon sagt det för ett år sedan :)

3 kommentarer:

  1. Jaa, han är väl en liten professor! Klok och sådär lagom klurig! Även mormor känner sig stolt och sade nog en och annan gång att han kommer att bli hur social som helst, då "nån" trodde att han bara skulle kunna platsa inom hemmets väggar.

    SvaraRadera
  2. Coolt! Dagiseffekten I say. De är i behov av mycket, mycket stimuli ofta de små krumelurerna. Det ger större social stimuli än i hemmet ofta - och energinivåer i balans ;-)!

    SvaraRadera